Kent.nu — Tidigare officiell hemsida för Sveriges största rockband

PSL pratar med Jocke

2 juli 2010

Innan gårdagens turnépremiär fick utmärkta musikbloggen PSL en pratstund med Jocke. Se klippen här nedan, eller på PSL här och här.

/Prat med: Jocke (om relevans, ungdomen och En plats i solen)

/BONUS: Jocke Berg om förbandet Roll the Dice

Stänk juli 2, 2010 kl. 22:20

Med tanke på musiken som kent levererar, så har jag överseende med hur lam och cynisk berg låter. För min egen del så har jag alltid haft en dröm om att göra musik, även fast man tycker sig ha ett bra liv, som tänder en ny gnista just för att det är så jävla vackert. Som väcker ödmjukhet, respekt. Dessvärre så är jag inte överdrivet begåvad på just detta plan. Att skriva musik, alltså.

Jag hade gärna sett J.berg, och resten av bandet också för delen, slå sig själv på brösten och faktiskt förstå hur bra deras ”roliga-bananas-band” faktiskt är. Jag menar, om musiken är lika jippo som bandet själva beskriver den, så är det ju faktiskt helt bedrövligt.

Skillnaden mellan ”bra” musik och ”dålig” musik innefattar inte bara toner. Se på Radiohead och Morrissey tex. Jag är övertygad om att många, liksom jag, känner en djup respekt för dessa band/personer.
Av vilken anledning som är ganska diffus men ändå helt solklar.

Men tja, det kanske bara är jag som haft en överdrivet hög respekt och kärlek för kent och dess verk helt enkelt.

För att knyta ihop säcken såhär i det spontana skrivandets stund, så har jag bilden av att J.berg likagärna kunde hetat Bert Karlsson.

Och det förändrar helt klart min syn på Kent.

Mvh.

Signe Skog juli 2, 2010 kl. 22:55

Jocke är ett musikaliskt geni. En poet. Som en gud i det han gör. Allt blir så klockrent. Man får nästan rysningar.

jag_är_ånga juli 3, 2010 kl. 02:00

Om kent och Jocke inte var så ödmjuka, utan istället ”slå sig själv på brösten”, så skulle det nog inte finnas lika mycket ”driv”, inte lika mycket vilja att göra bättre nästa gång.

Sen är det klart att Jocke väljer orden väldig väl, han vet ju att det blir diskutioner om varje ord han säger. Jag tror han medvetet säger vissa saker för att se reaktionen ibland, som ett exprement.

sven juli 3, 2010 kl. 13:22

Snacka om efterbliven intervjuare. Tur att Jocke har något att säga så att det blir sjukt intressant ändå.

Timmie Strandberg juli 3, 2010 kl. 16:55

VEM är denna SJUKT störiga journalist?

Helena juli 4, 2010 kl. 19:23

Vad hände med Per? PSL är en utmärkt musikblogg, men utan Per på intervjuerna så rasar allt… Kan man vara mer tappad bakom en vagn som intervjuare? Han lyssnare ju inte på vad Jocke svarar!

Vitnos94 juli 4, 2010 kl. 21:43

Jocke är bara för cool.

Louise juli 4, 2010 kl. 22:36

Sluta mobba intervjuaren. Tack

Hellohenric juli 5, 2010 kl. 21:05

Men det är mer vatten i flaskan, än i början…

Louise juli 6, 2010 kl. 11:20

Underbart.

martin juli 6, 2010 kl. 21:25

Man kan inte sammanfatta ett band innifrån som funnits i typ 20 år på 10min. Jocke snackar ju bara om En sida där. Och den relativt positiva anda som dom gick in i studion med den här gången.

Ofta kan saker starta med skratt i replokalen och efter ett tag bli allvar. Du behöver nog inte oroa dig, han beskriver ju dessutom eftermiddagssvackor osv. Humöret går upp och ner, likaså självförtroendet. Även om det ibland bottnar i humor och glädje så är det blodigt allvar

Du hör ju själv på skivorna. Dom petar ju på varenda liten detalj i produktionen, det är inget slarv lixom. Och sen brukar band generellt inte ha så bra koll på just sig själva så lyssna med ena örat.

Comments on this entry are closed.

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: