PSL har gjort en intervju med Jocke och ni kan läsa de fem första frågorna här på kent.nu. För att läsa resten av intervjun, besök PSL.
PSL (P):
Grattis till första singeln! Jag har precis fått höra den.
Joakim Berg (J):
Tack så mycket! Det är en cool liten låt. Trots att man inte har en aning om hur det ska bli har man alltid så otroligt många teorier när man ska släppa första singeln: Vad ska det vara för låt? Ska det vara en attitydssingel? Ska det vara den man tror har störst chans att bli en hit? Nu tyckte alla att den här var en väldigt bra låt, och så var det länge sen vi släppte en stökig midtempolåt som singel. Vi brukar gå ut ganska hårt med upptempo. Och så har låten ett klassiskt namn också, klart att första singeln ska heta Töntarna.
P:
Varför var det klart?
J:
Det är ett bra namn. Det var ett arbetsnamn som bara fastnade och som var omöjligt att bli av med. Efter ett tag skrevs det in i texten också.
P:
Vad handlar den om?
J:
Ja…det är ju det där med att inte berätta för mycket. Den är ju väldigt tydlig i sin dramaturgi, men exakt vilka händelser den avser är inte så tydligt, det vet man nog bara om man varit där.
P:
Du sjunger: Glasögonormen reflekterar ljus…
J:
Genom att prata om texten gör man musiken en otjänst nästan, det finns liksom inget att ta reda på då. Och det har jag lite dålig erfarenhet av. Så fort man berättar något om en text blir den tagen för givet och folk slutar fundera över vad den kan tänkas betyda. Man tappar en av poängerna med att lyssna tycker jag.
P:
Första singeln från förra albumet handlade lite om samhället i stort med textrader som ”Dom jävlarna tog oss en efter en”. Nu har ni tagit ett litet annat grepp med ett alla-får-inte-vara-med-tema?
J:
Ja…den speglar både en person som inte får vara med och en som får vara det. Men sedan vill jag inte säga mer om texten.
Läs resten av intervjun på PSL.
Enligt mig en av Kents stora kvalitéer är just att dem inte lämnar ut bakgrunden till texten, det blir som en gissningslek där man får försöka skönja det som dem försöker säga.
Jag tycker väl att låten var ganska bra, fast jag vet inte riktigt vad jag tycker än.
Bra intervju ändå, skönt att Jocke håller hårt på att inte prata för mycket om texterna. Gillar mer själv när man får ta det lite lugnt och fundera själv och anpassa texterna efter egna erfarenheter, det är lättare att ta till sig låtarna då. Osv.
Tråkiga frågor möts med tråkiga svar. Själv tycker jag inte texten är så värst obegriplig, och desstom är det verkligen självskrivet att en text ska handla om en exakt verklig händelse? Själv känner jag igen mig i texten på det sättet att det ibland kan vara mer förjävligt att vara med i en social gemenskap där man inte mår bra än att bli lämnad utanför den. Ensamhet är jävligt vackert när motpolen är att vara en del i ett sällskap idioter. En av de bätte kenttexterna enligt mig.
Så jävla skön låt. Trodde att Kent var slut som grupp efter senaste plattan. Att gitarristen lämnade bandet var tydligen inte dödstöten, utan ett viktigt steg mot ett mer moget och synthbetonat sound. Låten är starkt beroende framkallande. Tack för att ni vågade gå vidare gubbar!!!