Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Text
Just när himlen ändrar färg, från svartnat silver till rött guld
Sensommarregn över Karlberg
Där slutar vår värld i ett bråddjup
Åh åh Stockholm
Vår slutstation, vårt mål (templet i Jerusalem)
Nu känns allt slitet, trångt och ängsligt (det var längesen)
Går över bron mot Fridhemsplan (stan är som ett fängelse)
Och mina sista ord blir: Förlåt för allt jag aldrig sa
En sak i taget, allt har sin plats
En sak i taget, allt har sin tid
En tid att bygga upp, en tid att riva ner
En tid att gråta, en tid att le
En tid att sörja, en tid att dansa
En tid att vara säker, en tid att chansa
En tid att tiga, en tid att tala
En tid att älska, en tid att hata
En tid att ha, en tid att mista
En tid för den första
En tid för den sista
Du dödar med ett leende
Jag dödar med ett leende
Du träffar alltid mitt i prick
Jag träffar alltid mitt i prick
Hos dig finns ingen tveksamhet
Hos mig finns ingen tveksamhet
Du träffar alltid hjärtat mitt och Ingen tar oss levande
Dom tar oss aldrig levande
En tid för dig, en tid för mig
Vi har vår tid (Dom tar oss aldrig levande)
En tid att ha, en tid att ge
Allt har sin tid (Ingen tar oss levande)
En tid för tvivel, en tid för hopp
Allt har sin tid (Ingen tar oss levande)
En tid för dom, en tid för oss
Vi har vår tid (Dom tar oss aldrig levande)
Limousinen står på tomgång, det ljuva livet väntar inte
Döda stjärnor gnistrar, som diamanter, diamanter…
Du är min bästa vän
Den jag älskar mest på Jorden
Men jag är lost in space nu, och rymden är så stor
Diamanter, diamanter… och rymden är så stor
Diamanter, diamanter… och rymden är så stor
En sak i taget, allt har sin plats
En sak i taget, allt har sin tid…
Ackord
F G Am G F G Am F G Am G Just när himlen ändrar färg, F G Am från svartnat silver till rött guld F G Am G Sensommarregn över Karlberg F G Am Där slutar vår värld i ett bråddjup F Åh åh Stockholm G Am G Vår slutstation, vårt mål (templet i Jerusalem) F G Am Nu känns allt slitet, trångt och ängsligt (det var längesen) F G Am G Går över bron mot Fridhemsplan (stan är som ett fängelse) F G Am Och mina sista ord blir: Förlåt för allt jag aldrig sa | Em Am F G | Em Am F G | Em Am F G Em Am F G En sak i taget, allt har sin plats Em Am F G Em Am F Dm En sak i taget, allt har sin tid | Am | C | F | C | | Am | C | F | C | | Am | C | F | C | | Am | G | F | Dm | Am C En tid att bygga upp, en tid att riva ner F C En tid att gråta, en tid att le Am C En tid att sörja, en tid att dansa F C En tid att vara säker, en tid att chansa Am C En tid att tiga, en tid att tala F C En tid att älska, en tid att hata Am G En tid att ha, en tid att mista F En tid för den första Dm En tid för den sista (Du dödar med ett leende) Am C Jag dödar med ett leende F C Du träffar alltid mitt i prick Am C Jag träffar alltid mitt i prick F C Hos dig finns ingen tveksamhet Am C Hos mig finns ingen tveksamhet F C Am G F Du träffar alltid hjärtat mitt och Ingen tar oss levande Dm Dom tar oss aldrig levande Am C En tid för dig, en tid för mig F C Vi har vår tid (Dom tar oss aldrig levande) Am C En tid att ha, en tid att ge F C Allt har sin tid (Ingen tar oss levande) Am C En tid för tvivel, en tid för hopp F C Allt har sin tid (Ingen tar oss levande) Am G En tid för dom, en tid för oss F Dm Vi har vår tid (Dom tar oss aldrig levande) Am C F C Am Limousinen står på tomgång, det ljuva livet väntar inte C F C F Dm Döda stjärnor gnistrar, som diamanter, diamanter… Am C F Du är min bästa vän C Am Den jag älskar mest på Jorden C F C Men jag är lost in space nu, och rymden är så stor Am C F C Diamanter, diamanter… och rymden är så stor Am G F Dm Diamanter, diamanter, diamanter… och rymden är så stor | Em Am F G | Em Am F G | | Em Am F G | Em Am F G | Em Am F G Em Am F G En sak i taget, allt har sin plats Em Am F G Em Am F Dm En sak i taget, allt har sin tid Am
Strage i DN: ”Samma tvetydighet finns i den omtumlande ’Allt har sin tid’ som börjar med moloket elpiano och ett berättarjag som beklagar att Stockholm förlorat sin magi och inte längre känns som ’vår slutstation, vår mål, templet i Jerusalem’. Men en annan röst, kanske ett ex, kanske det undermedvetna, väcker staden till liv igen. Kören sjunger rader ur Predikaren: ’En tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa.’ Det är inte längre tid för syndigt rejvande, det finns viktigare saker att göra – ett välfärdssamhälle att rädda, demonstrationståg att gå i – men huvudpersonen tar ett återfall och låten detonerar likt en chockgranat fylld med paljetter och narcissism.” Han är bra med orden Strage.
Skulle du vilja posta hela recensionen? Kommer inte åt den som icke-prenumerant.