Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Text
De tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en smutsig strand
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
De viskar i mitt öra:
”Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?”
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng av
allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Ackord
| Dm C | Bb C | Dm C | F Dm |
| Am | Bb |
Dm Dm/C Bb
De tog mig till en plats där inget växte
F C Dm Dm/C Bb F C
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dm Dm/C Bb
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
F C Dm Dm/C Bb F/A C/G
Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
Dm Dm/C Bb
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
F C Dm Dm/C Bb F C
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
Dm Dm/C Bb
De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren
F C Dm Dm/C Bb F/A C/G
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Dm Dm/C
Och de tog mig till en smutsig strand
Bb F C Dm Dm/C Bb F C
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
Dm Dm/C Bb F
På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
C Dm Dm/C Bb F/A C/G
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Dm Dm/C Bb
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
F C Dm Dm/C Bb F C
Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
Dm Dm/C
De viskar i mitt öra:
Bb F C Dm Dm/C Bb
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
C F Bb F Am Dm C
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Bb Dm F Am
Så blir man aldrig rädd mer
C F Bb F Am Dm C
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Bb Dm F
Så vänder allt igen
Bb C
Allt vänder om igen
| Dm | F C | Bb | F C |
| Dm | F C | Bb | F C |
| Dm | F C | Bb | F C |
| Dm | F C | Bb | F C |
Dm Bb F
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
C Dm Bb F C
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Dm Bb F
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
C Dm Bb F C
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Dm Bb F
Min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng av
C Dm Bb F C
allergi främst mot min samtid och min tro
Dm Bb F
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
C Dm F Bb
Vem du var, det har jag glömt för längesen
C F Bb F Am Dm C
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Bb Dm F Am
Så blir man aldrig rädd mer
C F Bb F Am Dm C
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Bb Dm F
Så vänder allt igen
Bb C
Allt vänder om igen
| Dm | C | Bb | C |
| Dm | C | F | Dm |
| Am | Am |
Bb Dm
Jag går ensam in i ljuset
| C | Bb | C |
| Dm | C | F | Dm |
| Am | Am |
Bb F Am
Jag går ensam in i ljuset
Bb C Dm C
Jag går ensam in i ljuset
Bb C Dm
Jag går ensam in i ljuset
I det trevliga lilla häftet man fick med Röd står det ”Min hud är vitt porslin”, här ”Och vi lurar ditt porslin”.
Vem har rätt?
det ska vara ”min hud är vitt porslin”
man hör ju att han sjunger ''Och vi lurar ditt porslin''
jag tycker att det låter väldigt mkt som ”min hud är vitt porslin” vilket också verkar mer logiskt :p
Jag hör också ”Och vi lurar ditt porslin”
Han sjunger ”min hud är vitt porslin”. Men för mig låter det som att han sjunger ”DIN hud är vitt porslin”.
Naturligtvis sjunger han inte ”vi lurar ditt porslin”, det säger väl sig självt. Det är ju komiskt.
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar.
(Jag går ensam in i ljuset).
Handlar det inte om att förstå sin historia?